SJ

Japp det ska handla om S J.

Min arbetsplats.

Jag är så less på att alla klagar på SJ.
Tänk vad roligt det skulle kunna vara att en dag få känna mig stolt över mitt abete.
Det tycker jag skulle vara fantastiskt.
När det skrivs nåt om SJ så är det ridå ner.
Allt ska sågas vid fotknölarna.
Allt är överjävligt.

Häromdagen bloggade M. Uggla om hur eländigt det är med SJ hur han hellre skulle gå mellan Jönköping å Stockholm om han var tvungen att ta sig mellan de orterna igen utan skjuts.

Men herregud!

Gubben är ju från fina familjen och tjänar antagligen pengar och bor på Lidingö.
Varför i hela Hälsingland hyrde han inte en bil då?
Han skulle väl förmodligen kunnat köpa sig en bil för att slippa ta tåget.
Gör det då!

Fasen vad tråkigt det är att ha Sveriges mesta hatobjekt som sin arbetsplats.
Det är ju nästan som man skäms när nån frågar vad man jobbar med.
Jag känner hur orken bara rinner av mig för jag vet att jag kommer få höra allas eländiga eländen som de varit utsatta för i samband med SJ.

Vi, jag och min arbetskamrater jobbar för allt vad vi är värda för att alla ska få en så billig(de flesta vill ha det ), trevlig och snabb resa som bara går.

Det är inte vi som ber olyckliga människor att hoppa framför tågen, vi står inte och skrämmer upp älgar i skogarna så de ska stå på spåren när tåget kommer.

Vi säger inte åt lokförarna att köra ändå när bromsarna har pajjat.

Vi ber inte banverket att inte ha kollat upp växlarna innan det blir ett växelfel.

Vi står inte på våra bara knän och ber till Gud att den där höga lastbilen ska försöka ta sig under ledningarna för att han ska slippa åka runt till andra sidan där ledningarna går högre m.m'

Fattar inte folk det?